Thao Suranari ท้าวสุรนารี är en kunglig titel, som viceguvernörens hustru i Nakhon Ratchasima fick efter sin insats mot Anouvongs invasionsstyrka. Hon är också känd som mormor Mo (Ya Mo) ย่าโม (1771–1852). Mo sägs kunna översättas till "mycket stor" på thai.

Genom att lura stadens befolkning att de kommit för att hjälpa Siam mot en brittisk attack lyckades Anouvong ta sig in staden i början av 1827. Nakhon Ratchasimas (Khorats) guvernör fanns inte på plats i staden när detta inträffade. Anouvong lyckades också evakuera staden med baktanken att föra befolkningen till Vientiane.

Mo har fått äran för att ha räddat sin befolkning genom att trakassera fienden. Det finns olika versioner om hur hon lyckades rädda sina landsmän. En version är att hon lyckades supa de invaderande soldaterna fulla och en annan är hur hon blev ledare för ett uppror bland de evakuerade fångarna på vägen mot Vientiane.

Den allmänt accepterade versionen är att när den laotiska invasionsstyrkan beordrade de kvinnliga fångarna att laga mat åt dem begärde Mo knivar för att kunna förbereda maten. På natten, medan laosoldaterna sov, gav hon knivarna till de tillfångatagna männen. Med sina knivar överraskades de sovande fiendesoldaterna och de överlevande laotierna flydde och fångarna lyckades i sin tur också fly.

Kung Rama III gav därefter titeln Thao Surani till Mo, som ett erkännande för hennes modiga insats. Det finns en staty av Thao Suranari i centrala Nakhon Ratchasima, som är en populär plats för fromhet och hängivenhet. I slutet av mars och början av april varje år hålls en festival till hennes ära.

Statyn designades av Phra Thewaphinimmit พระเทวาภินิมมิต (1888-1942) och skulpterades av den italienska formgivaren och arkitekten Corrado Feroci (15 september 1892-14 maj 1962) คอร์ราโด เฟโรชี, som du kommer att att få höra mer om i ”Modern tid,” avsnittet ”Andra världskriget och efterkrigstidens Thailand,” artikeln ”Krigslyckan vänder för Japan.” Statyn placerades vid en port i stadsmuren, Chumphon-porten (Pratu Chumphon) ประตูชุมพล, den 5 januari 1934.

(Corrado Feroci)

Det har senare sagts att historien om Thao Suranari troligen blev förskönad under den nationalistiska eran på 1930-talet.